 |
|
Rasen...
Aberdeen Angus, eller bara Angus som man säger numera, var den första köttrasen, som importerades till Sverige.
Den största samlade importen skedde från Skottland 1946 och de flesta djuren idag har anor från denna. Den huvudsakliga aveln sker emellertid i USA och Kanada, dit stora importer skedde redan på 1870-talet. Vi har glädje av den genom import av tjurar, sperma och embryon. Angus räknas som en lätt köttras även om tjurarna kan bli väl så stora, se bilder nedan. Också i fråga om antal djur är rasen liten, i Sverige finns cirka 1.000 kor, vilket kan jämföras med cirka 20.000 för övriga renrasiga köttraser tillsammans (charolais, simmental, hereford, etc.). I USA är förhållandet det omvända. Där är Angus den stora rasen, i båda avseenden.
Angus finns i två färgvarianter, helsvart och rödbrun. Den svarta är klart den vanligaste men röd har blivit mer och mer populär, framför allt i
bruksbesättningar.
Viktiga egenskaper
- Hornlösheten är en egenskap, som är framavlad sedan flera hundra år. Den är mycket dominant och en korsning blir alltid hornlös.
Även hos andra köttraser har man börjat värdera detta och de flesta raser finns numera också i en hornlös variant (polled).
- Lätta och okomplicerade kalvningar. Födelsevikterna är förhållandevis låga och kalvarna har små huvuden.
Detta uppskattas i bruksbesättningar, där angustjurar ofta användes som kvigbetäckare.
- Ett saftigt och välmarmorerat kött. I de flesta jämförelser placerar sig Angus i topp. I länder där stekt och grillat kött uppskattas är Angus en stor ras.
- Angus är i många avseenden fortfarande en lantras. Förutom i storleken och köttet kan detta märkas på att den är en tämligen förnöjsam och härdig ras med små problem.
Angus är en utmärkt slyröjare och passar på naturbetesmarker.
Våra f.d angusdjur
Vi bedrev renrasig avel under namnet SLAGTOFTA ANGUS.
Även om djuren inte kunde följa med oss i flytten till västkusten, vill vi gärna berätta lite om dem.
Vi hade en enkel avelsinriktning, så stora djur som möjligt, med bibehållande av rasens goda egenskaper.
Välvuxna tjurar köptes in och tillsammans med våra egna utvalda kor och kvigor gav de de önskade avkommorna.
Dessutom prioriterades ett lugnt temperament, det är ju stora djur.
De senaste åren ställde vi ut tjurar av egen uppfödning på Mila och Elmia. Prisskörden var över förväntan. Det blev klassegrar, champions och reservchampions.
Även i konkurrensen med de andra raserna om bästa tjur på utställningen låg de mycket bra till.
Några bilder från evenemangen finns nedan.
Samtliga nötkreatur är numera sålda och hela besättningen är avvecklad, till stor sorg och saknad för hela familjen.
Tyvärr fanns inte plats för dem, varken stallar eller betesmarker hade räckt till.
Våra båda senaste tjurar, Figaro och Hubert, far och son, såldes som stamtjurar till två skilda besättningar i mellansverige.
Klicka på bilderna för att få dem större
Förutvarande stamtjuren Figaro
på bete. På bilden är han 2½ år |
Figaro med Matilda i sitt bås
på Mila 2005 |
Figaro med husse på Mila 2005,
här med alla rosetterna |
Prisbordet
|
|
|
|
|
Senaste stamtjuren Hubert med
husse på Elmia 2005.
Här är han 2½ år. Bilden från
Jönköping-Postens reportage |
Den skulle nog behöva tvättas
|
Premiär för Angus-föreningens nya
monter på Mila 1999.
Moa är idégivare men har också
gjort den fina Angus-skylten. |
|
Länkar
Svenska Angusföreningen
Sidan är ändrad den 28 jan
2015 |
